Anna Wikman

Innan jag börjar skriva så vill jag bara meddela alla mina vänner om att jag tycker att det är fantastiskt roligt för er alla att ni har förlovat er, ska gifta er, har barn eller ska få barn! Det är bara jag som är lite bitter, så no hard feelings. ♥

Vad är det som händer? Jag är 21 år (snart fyllda 22) och hur många som helst i min umgängeskrets går och förlovar sig eller skaffar barn! Det är ju underbart roligt, men jag är inte redo för en massa förändringar! Shit,
jag är inte ens redo för ett förhållande, hur kan alla andra vara redo för "this is it"?


Det är som sagt inte det att jag missunnar alla livet som gift. Men av det jag har hört är det inte speciellt bra. Eller? Ungefär hälften av alla äktenskap går åt pipan och de flesta av skilsmässorna sker efter 3-4 år.
Tänk er att man skiljer sig efter 4 år, man lär ju ha kämpat och försökt hålla ihop äktenskapet i minst två år. Då återstår alltså två lyckliga år. Är det värt det? Men det kan ju hända att man är ett av de resterande paren som överlever.
Bonusen för mig som står på sidan av och ser mina vänners singelliv gå upp i rök får ju iaf (förhoppningsvis) gå på bröllopet och ha roligt där.

Och barn. Jag fattar ju principen, händer det så händer det. Men att man inte skyddade sig ordentligt från första början? Visst dom barnen som jag känner som blev till så är ju dom finaste, och inget skulle vara bättre utan dem, men iaf. Föräldrarnas liv bara totalförsvann och blev till något nytt. Och jag fattar att det är något som inte kan beskrivas med att få barn, men känslan är väl den samma om 5 eller 10 år också?
Barn är ju ibland väldigt söta, och krisar det så är det ju givet att jag sitter barnvakt.





Atkins dag 5:
Vikt: -3
Ketoner: ?
Lunch: Kassler och grönsallad
Middag: Gurk- och morotsstavar