Anna Wikman

Ibland händer det att patienter snurrar till det av olika anledningar. Vissa är dementa andra blir förrvirrade på koldioxidretention och ett tredje alternativ är att de blir snurriga på nätterna efter det har fått sömntabletter och inte somnar efter det.
Och sen så finns det ju dom som på oklar anledning är helt orelevanta och obstinata..

Patienten hade under nästan en hel natt gnagt på allas nerver. Ingen vård accepterades, hjärtövervakningssladdarna slets bort 30 sekunder efter dom var dit satta, syrgasen slets av eftersom att den inte var rätt ikopplad enligt patienten. P ville även ringa till människor som sedan länge är döda och vi skulle prompt ringa polisen.

P: -Ring polisen! Ring polisen!
Per: -Varför ska vi ringa polisen?
P: -Det är bevis!!
Säger Patienten och pekar samtidigt på plåstret jag har satt på efter han precis har slitit ut sin nål.

En annan variant var att vi skulle byta flygbolag, och efter ett tag tröttnar man på att säga "men p, du är på sjukhuset nu.." och istället spelar man med och säger "jag ringer och fixar det strax". Men den här gången hjälpte inte ens det, allt p ville fortsatte p att tjata om tills p kom på något nytt.
Droppen för mig var när saker började kastas på golvet. Dyra apparater och annat. Så om ni undrar varför vårdpersonal har så låg lön, är det kanske därför.

Att höra sådant här sliter väldigt hårt på alla. Tänk er själva att någon skriker om något helt irrelevant, och lyssnar sedan inte på er när ni försöker förklara.

Ungefär kvart i sju på morgonen säger patienten:

P: -Ge mig en spruta så att jag får somna in
Annika: -Vi kan inte göra det här, tyvärr.

Jag skrattade så jag höll på att dö. Hon menade ju givetvis inte tyvärr på riktigt. Men i det här samanhanget blev det så hysteriskt roligt.