Stökvak

Idag är jag utlånad till en annan avdelning i enbart det syftet att göra en patient sällskap.

Om jag ska vara ärlig kände jag mig inte överlycklig när jag fick beskedet. Men det behöver inte bli svårare än vad man gör det till, har man makten att ge lugnande kan ju detta vara ett alternativ, men eftersom att jag inte sitter på knarket så får jag använda andra knep.



Alzheimers Doris.


Steg no.1
Prata lugnt och haka på i samtal som är helt orelevanta. Det spelar ingen roll om man måste låtsas åka buss eller laga mat, man använder sin fantasi och vips så har man fått ett förtroende. 

Steg no.2
Nu när man har blivit vänner ser man till att tänka "Maslows behovstrappa". Är patienten trött, hungrig, kissnödig osv. När man sedan har täckt dessa behov borde det vara lugnt. 

Steg no. 3
Och det är det också, i ungefär 30 min, dvs. tills patienten blir orolig igen. Och då är det bara att börja om eftersom att patienten är dement och inte minns något av det som hände nyss.


Jag kommer att vara tröttast av alla ikväll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0